Vart vill du ta mig, lyckliga fjäril?

Kan du finnas i mina drömmar,

och flyga med mig upp till stjärnorna?

Sjunga som fåglarna och le emot mig.

Röra min kropp,

och säga att du älskar mig.

Jag var ensam igen.

Likgiltigheten fyllde mitt hjärta,

sprängde årdrorna och hånlog mot min själ.

Tystnaden låg där, avvaktande.

Lyckligheten tömde mina inre rum,

flyttade till annan plats.

Jag såg dess avresa med sorg i min blick.

Förstelnad låg jag sedan där

utan värme, utan liv.

Mina ögon speglade tomhet.

Glansiga - Stilla

Livet är underbart när

allt är grönt

blommorna växer

och du finns hos mig.

Dessa tillfällen är få -

svåra att fånga, och mycket förgängliga.

Annars är det som vanligt

då är allt grått

bullrar gör det

och solen har gått i moln.

Du finns ännu hos mig -

men vi ser inte varandra.

Älskar innerligt -

men slukade av han som heter VARDAG.

Men dagen blir åter solig

och vi lämnar våra själar till himlen en stund.

Vill Du då fortfarande känna min kropp

och se på mig som förr -

minnas allt Du kände inom dig

då vi rörde varandra för första gången.

Du säger -

Jag känner så starkt, vill dela mitt liv med dig.

Jag blundar och säger

att jag älskar Dig.

Som en fjäril på himlen en solig sommardag

är du för mig

Som en vänlig blick på tunnelbanans krokiga väg

är du för mig

Som vita snöflingor på lurviga mössor

är du för mig

Som klockans trygga tickande

är du för mig

Kom, du, och visa mig varför jag finns

Men vänta inte