Då jag var liten tillbringade vi hela somrarna på landet. Huset vi bodde i var byggt av min morfars far.

Huset finns på Skånes högland. Det är målat med Falu Rödfärg och har vita knutar. Där var vi hela 10 underbara veckor varje sommar. Kring oss fanns underbara åkrar, ängar och kohagar. En bit framför huset fanns en underbar ekskog. På "Landet" var allt bra. Var det fint väder sjöng vi och plockade blommor. Regnade det samlade vi vatten i kärl och pyttsade i en stor balja som vi sedan badade i då det blev fint väder igen. På vinden fanns det mycket saker. Vi gjorde ett museum.

Då jag var runt 6 år hittade jag min dröm på vinden. Det var gamla glasfotografier i hundratals, som min morfar tagit. Glasfotografier är så att det svarta ser vitt ut, och tvärt om. Jag satt i timmar och tittade på dessa bilder.

De var fantastiska. Alla proportioner var perfekta, och motiven var fantastiska. Jag satt där och drömde, och tänkte att när jag blir stor ska jag framkalla alla dessa bilder så att jag ser hur de ser ut på riktigt. De låg i ljusbruna kartonger, och bredvid dem stod morfars gamla kamera.

Så hände det sig att "Landet" helt plötsligt blev sålt. Bilderna var BORTA. Det var för några år sedan detta hände. Sedan dess har jag sörjt dessa underbara bilder, som jag suttit och tittat på så mycket i min lyckliga barndom. Nu visar det sig dock helt plötsligt att bilderna finns kvar. De hittades under isoleringen på vinden, och bilderna har tagits hand om av Hörbys Hembyggsförening. De har nyligen framkallats, och de ska få en egen utställning.

Så nu ska jag äntligen få se bilderna framkallade, som i min dröm från barndomen.