Demoner tar min kropp i besittning.

Våldsamt och besinningslöst drar de över mig,

hugger mitt medvetande i bitar.

Ångest och förtvivlan fyller min halvt närvarande själ.

Försöker stå emot – anstränger mig till mitt yttersta.

Jag har inte längre kontroll över min kropp.

En del sekunder raderas hänsynslöst ut,

andra etsar sig fast i minnet som ett sänke på en havsbotten.

Varenda muskel i kroppen rycker till –

omedvetna om att JAG är den som skall styra,

lyssnar bara till demonerna.

Mitt hjärta pumpar snabbare,

och mitt huvud fylls av varmt dunkande blod.

Mina pupiller uttrycker en skräck jag känner –

kan de inte försvinna nu?

Har de inte redan tagit allt av mig?

De lämnar mig gråtande utan att se i mina ögon.

De kommer tillbaka, det vet jag.

Inte snart, snälla, låt mig vara ifred.